Jag hade precis börjat tycka att tanken kunde omsättas i praktiken. Jag hade precis börjat ana luften som lite enklare, marken som lite varmare och vinden som lite mer omfamnande och lite mindre påskyndande.
Jag skulle kasta vinterjackan, gömma stövlarna och för alltid glömma vantarna. Jag skulle gå ut och bländas av solen. Jag skulle snurra runt i en dimma av sand från det gamla gruset. Jag skulle springa, andas och skratta in våren.
Så sätter jag mig i bilen och rullar en stund. Efter ett par minuter är det snö överallt och jag kör i 60 kilometer i timmen på en motorväg tillsammans med de andra trafikanterna.
Nu borde vintern ändå vara klar snart. Jag ser verkligen inte tjusningen med blöta strumpor, rinnande näsa och en omgivning i gråskala. Men jag är inte så bitter som man kan tro.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar